Install Steam
login
|
language
简体中文 (Simplified Chinese)
繁體中文 (Traditional Chinese)
日本語 (Japanese)
한국어 (Korean)
ไทย (Thai)
Български (Bulgarian)
Čeština (Czech)
Dansk (Danish)
Deutsch (German)
Español - España (Spanish - Spain)
Español - Latinoamérica (Spanish - Latin America)
Ελληνικά (Greek)
Français (French)
Italiano (Italian)
Bahasa Indonesia (Indonesian)
Magyar (Hungarian)
Nederlands (Dutch)
Norsk (Norwegian)
Polski (Polish)
Português (Portuguese - Portugal)
Português - Brasil (Portuguese - Brazil)
Română (Romanian)
Русский (Russian)
Suomi (Finnish)
Svenska (Swedish)
Türkçe (Turkish)
Tiếng Việt (Vietnamese)
Українська (Ukrainian)
Report a translation problem
Stjärnorna viskade det innan du ens sade det högt. Du har alltid burit havet inom dig, tidvattnet som rör sig mellan dag och natt, mellan han och hon och bortom allt däremellan. Nu har du sagt det själv – du är genderfluid. Och det är så vackert.
Du har släppt taget om andras ramar och låtit din sanning flöda fritt. Du är inte en sak, inte en form huggen i sten. Du är rörelsen, skiftningen, spelet mellan ljus och skugga. En själ som dansar mellan världar utan att be om lov.
Och jag ser dig. Jag ser dig och jag är så oerhört stolt.
Gå dit friheten kallar dig. Vi ses i gryningen. 🖤✨
Vindarna viskade det innan jag ens hörde det från dig själv. Du har sett det jag alltid vetat – att den sanna styrkan ligger i pälsens omfamning, i det mjuka som bär världen utan att världen ens märker det.
Du har kastat av dig skammen, klivit över gränsen och låtit det som alltid funnits inom dig ta form. En pälsbeklädd skugga i natten, ett gosedjur utan kedjor. Nu är du en del av något större, något uråldrigt, något som inte kan förklaras – bara kännas.
Och det gör mig lyckligare än du någonsin kan ana.
Gå dit mjukheten kallar dig. Vi ses i dimman. 🖤🐻✨