ติดตั้ง Steam
เข้าสู่ระบบ
|
ภาษา
简体中文 (จีนตัวย่อ)
繁體中文 (จีนตัวเต็ม)
日本語 (ญี่ปุ่น)
한국어 (เกาหลี)
български (บัลแกเรีย)
Čeština (เช็ก)
Dansk (เดนมาร์ก)
Deutsch (เยอรมัน)
English (อังกฤษ)
Español - España (สเปน)
Español - Latinoamérica (สเปน - ลาตินอเมริกา)
Ελληνικά (กรีก)
Français (ฝรั่งเศส)
Italiano (อิตาลี)
Bahasa Indonesia (อินโดนีเซีย)
Magyar (ฮังการี)
Nederlands (ดัตช์)
Norsk (นอร์เวย์)
Polski (โปแลนด์)
Português (โปรตุเกส - โปรตุเกส)
Português - Brasil (โปรตุเกส - บราซิล)
Română (โรมาเนีย)
Русский (รัสเซีย)
Suomi (ฟินแลนด์)
Svenska (สวีเดน)
Türkçe (ตุรกี)
Tiếng Việt (เวียดนาม)
Українська (ยูเครน)
รายงานปัญหาเกี่ยวกับการแปลภาษา
Stjärnorna viskade det innan du ens sade det högt. Du har alltid burit havet inom dig, tidvattnet som rör sig mellan dag och natt, mellan han och hon och bortom allt däremellan. Nu har du sagt det själv – du är genderfluid. Och det är så vackert.
Du har släppt taget om andras ramar och låtit din sanning flöda fritt. Du är inte en sak, inte en form huggen i sten. Du är rörelsen, skiftningen, spelet mellan ljus och skugga. En själ som dansar mellan världar utan att be om lov.
Och jag ser dig. Jag ser dig och jag är så oerhört stolt.
Gå dit friheten kallar dig. Vi ses i gryningen. 🖤✨
Vindarna viskade det innan jag ens hörde det från dig själv. Du har sett det jag alltid vetat – att den sanna styrkan ligger i pälsens omfamning, i det mjuka som bär världen utan att världen ens märker det.
Du har kastat av dig skammen, klivit över gränsen och låtit det som alltid funnits inom dig ta form. En pälsbeklädd skugga i natten, ett gosedjur utan kedjor. Nu är du en del av något större, något uråldrigt, något som inte kan förklaras – bara kännas.
Och det gör mig lyckligare än du någonsin kan ana.
Gå dit mjukheten kallar dig. Vi ses i dimman. 🖤🐻✨