Start digging in your butt twin 🥀🥀🥀

-rep Gooner

best girl

#1 Beat Banger player worldwide. :3

God Jul

+rep men läs denna varningens ord,

Jag finner mig tvungen att berätta om en oförmodad och bisarr händelse, en episod som involverade mitt högst anspråkslösa fordon – en Toyota Corolla av 1983 års modell – och en viss kringflackande kvinna, vilken synes ha funnit min ägodels avgassystem så lockande att hon med en viss skicklighet, en förmåga endast förvärvad genom mycken övning, lyckades tillgripa sagda del mitt i nattens tysta dunkel.

Låt mig först berätta något om min kära Corolla, ty den har varit mig trogen, nästan likt en gammel häst i en engelsk lantgård, om man nu tillåter sig att jämföra en vagn för mekanisk förflyttning med en fyrfota springare. Denna modell, anspråkslös till formen men robust till själen, kom först till marknaden för fyrtio år sedan, och har sedan dess befunnit sig som en trogen tjänare åt åtskilliga personer världen över. Den drivs, så vitt jag förstår, med en motor av en beskaffenhet kallad "förbränningsmotor", där bensin, genom en fascinerande process, omvandlas till rörelse. Detta motorverk, dock, är beroende av ett intrikat system som kallas avgassystem, vars funktion liknar närmast en människas lungor, då det utsläpper de rester av bensin som ej längre äro av nyttovärde. Sådant system är nog icke det mest glamorösa man finner på ett fordon, men likväl är det av ofantlig vikt för den som är beroende av sin bils rullande förmåga.

Åter till kvinnan. Hon var en besynnerlig figur – utarmad i klädsel och säkert föga ägande – men hennes blick antydde en viss finess och förståelse för mekaniska apparaturer. Och tro det eller ej, men det förefaller som om hon hade sin speciella fallenhet för just Toyotans avgassystem. Enligt vissa sägner säges det att en äldre Corolla ofta får sin mest briljanta form när den nästan förlorat sin identitet, när del efter del bytts ut och blivit ersatt av diverse improviserade komponenter, som kedjor, metallplattor eller rentav rostiga cykeldelar. Huruvida hon var inspirerad av denna myt eller ej vet jag icke; dock gav hon sig, med vad jag kan ana var en åldrad, illa tilltygad skruvnyckel, på mitt fordon och dess lungor.

Men ack, jag förleds. Det hela började med en oskyldig promenad för att uträtta mina dagliga sysslor, vilka föga beröra det som hände med min bil. Likväl, när jag återvände till platsen där min kära Corolla vanligtvis vilar i väntan på kommande expeditioner, fann jag denna kvinna under vagnen, ivrigt fäktande med händer och verktyg i vad som framstod som en koreografi av välrepeterade rörelser.

När jag öppnade min mun för att uttrycka ett stilla "God kväll", reste hon sig hastigt och fäste sin blick på mig. Där stod vi, under tystnadens täcke, vilket endast bröts av kvällens susande vind och ett avlägset mummel från stadens sömniga gränder. Hon såg på mig med en blick, allvarlig och nästan mästrande, och sade: "Denna Toyota är ett praktexemplar, men dess avgassystem förtjänar en mer upphöjd position än den du tilldelat den. Således, låt mig taga det i mina ägo."

Nu må ni tro att detta är något som en förvirrad fantasi åstadkommer; dock försäkrar jag er att dessa ord, med förvånansvärd gravitas, föll från hennes läppar. Det var som om hon ansåg min Corolla vara en del av ett större universellt schema, där avgassystem kunde finna nytt liv på de mest oväntade platser. Jag kände en märklig respekt för hennes övertygelse, även om jag, förstås, ej hyste någon önskan att mista min bils förnämsta luftväg.

Nu, som en liten utvikning, låt mig påminna om hur fascinerande det egentligen är att avgassystemens utveckling speglar bilarnas utveckling. Under bilismens barndom, runt tiden då Herr Benz och Herr Daimler själva ännu lekte med sina fordon, var avgaserna blott ett obetydligt problem. Men snart nog insåg man att en bil utan ett effektivt system för gasutsläpp ej skulle vara brukbar, då de giftiga ämnena riskerade att förgöra sin egen förare. År 1960 blev så kallade katalytiska omvandlare populära, vilket i sin tur gav Toyota, liksom andra, anledning att anpassa sina konstruktioner. Men ack, här brister jag åter i berättelsens röda tråd.

När jag förmådde samla mod att fråga henne varför hon ansåg sig ha rätt att tillgripa mitt avgassystem, gav hon mig ett leende som förde tankarna till någon, kanske en mystisk upptäcktsresande eller en mekanisk pionjär, som upplevde världen i sitt eget ljus. Hon svarade icke direkt, men genom att påvisa olika ålderstigna fästen och rostiga skruvar på min bil gjorde hon gällande att avgassystemet icke längre var fullgott, och att jag möjligen skulle kunna dra fördel av en framtida nyinvestering.

Därefter – och detta kan ni finna smått förbluffande – föreslog hon att jag istället skulle överväga ett system kallat "raka rör." Detta, enligt henne, var ett sätt att slippa bekymra sig över katalysatorer och liknande trams, samt erbjöd en, som hon uttryckte det, ”äkta” bilupplevelse. Huruvida hon själv förstått tekniken bakom detta vet jag ej, men hennes ögon glödde då hon talade.

Nu, efter denna min oundvikliga digression, måste jag medge att jag inte kunnat förmå mig att anmäla denna fröken för hennes nattliga gärning. Jag tänker ofta på henne, undrande om hon fortfarande driver omkring, sökande nya avgassystem att befria från sina jordiska ägare, och huruvida dessa avgassystem slutligen finner ett högre syfte i någon undanskymd maskinhall, eller kanske som en symbol för det som ej längre är, i ett poetiskt, om än ganska rostigt, museum.

Så, käre vän, till sist önskar jag eder allt gott. Må eder egen farkost, vad den än må vara, förbli hel och fullkomlig, fjärran från okända figurers tillgrepp.

Med uppriktigaste hälsningar, Eder tillgivne vän

+ rep Under det gångna året har jag befunnit mig i ett tillstånd av förväntansfull stagnation, genomsyrad av en ofrånkomlig visshet om det oundvikliga. Varje vaken sekund har outtröttligt absorberats av minutiöst strategiserande och detaljbesatt kalkylering. Jag kan inte sova något mer. Allting går upp för mig när solen går ner.

För omkring ett år sedan tvingades jag genomlida en interaktion av sådan outsäglig obehaglighet, förmedlad av denna dam, att min uthållighet prövades till bristningsgränsen. De specifika detaljerna rörande denna interaktion återfinns i min föregående korrespondens, tillgänglig för envars granskning med erforderlig noggrannhet.

Under de senaste tolv månaderna har jag förbrukat betydande ekonomiska resurser på framställningen av en hundliknande entitet, försedd med optiska övervakningssystem och sofistikerad ultraljudsteknik. Jag har likaledes genomskådat och triumferande löst de enigmatiska mekanismer som möjliggör både ögonblickstranslokation och visuell eliminering, därmed bringande klarhet i dessa länge etablerade mysterier.

Jag har offentliggjort detaljerad information angående min geografiska position på internet, såsom exakt adress, mina inköpsvanor och övriga relevanta aspekter av min privata tillvaro. Samtliga dessa handlingar har jag genomfört som ett medvetet lockbete, i förhoppningen att hon skulle finna sig själv frestad att reagera.

Då hade den ödesdigra natten som under lång tid nalkats slutligen slagit in. Jag hade tagit min position utanför Lidl, med min biologiskt förbättrade hund Douglas (vet inte om den heter det, gissar bara) sittande vid min sida. Douglas(?), utrustad med sina kameraögon, lyckades identifiera henne, men plötsligt rullade en Volvo V70 ombyggd till en limousin in på parkeringen i en skrämmande hög hastighet (jag är för övrigt av den uppfattning att det var Anders Öfvergård som hade ett behov av mer kött, men han var numera inte längre välkommen på Ica).

Jag blev nödgad att omedelbart avlägsna mig från platsen, bistått av såväl min osynlighetsanordning som min teleporteringsutrustning, till följd av det kaos som snabbt urartade. Åter till skissrummet. Denna gång avsåg jag att avstå från att använda fegstrategier och istället utveckla ett svärd av sådan komisk och ofattbar magnitud att det skulle vara omöjligt att missa henne. Douglas var fortfarande en oumbärlig del av planen.

Det var åter dags att inta min position utanför Lidl, denna gång beläget på Sjumilagatan 1, 507 42 i Borås, exakt 24 minuter efter stängning. Som sedvanligt var det min hund, Douglas, som först observerade henne. Jag reste mig långsamt, med en pondus likt en boss i det ansedda spelet Dark Souls, och drog fram mitt enorma svärd. Därefter yttrade jag de ord som löd: "Vi möts åter, Fortnite-pro-gamer."

Det jag hade förbisett att beakta var hennes trollspö, vilket hon resolut tog fram och använde för att frambringa blixtar. Med enastående precision undvek jag samtliga av hennes anfall och lyckades till sist leverera ett slag mot hennes pannlob, varpå hon omedelbart kollapsade till marken. Hon var besegrad, men ej avliden. Jag övervägde att sända henne vidare till Hades rike, försett med två mynt avsedda för färjemannen som skulle ta henne över floden Styx. Emellertid var jag ute efter ett straff av större omfattning än så.

Vad är döden att betrakta inför ett sådant odjur som hon, vars ondska överträffade allt jag tidigare skådat? Nej, jag fann det mer adekvat att genomdriva ett strängare straff – att inta henne på St Görans Mentalsjukhus, där hon skulle hållas under strikt tillsyn och behandling, långt bortom möjligheten att orsaka ytterligare skada. Där skulle hennes inre demoner få möta en helt annan form av kontroll, en sådan som vare sig döden eller flykt kunde erbjuda.

Jag skulle starkt avråda från att engagera sig i någon annan form av interaktion med denna kvinna än den som ryms inom ramen för Fortnite. Jävla lirare ändå.

+rep luktar fis

　　　 　　／＞　　フ
　　　 　　| 　　 l
　 　　 　／` ミ＿xノ
　　 　 /　　　 　 |
　　　 /　 ヽ　　 ﾉ
　 　 │　　|　|　|
　／￣|　　 |　|　|
　| (￣ヽ＿ヽ)__)
　＼二つ
MEOW MEOW MEOW MEOW MEOW

+rep bästa schizopilled hello kitty gamer. Chillmaxed och tar bra hand om patienter i sankt görans som mig.

⣿⣿⣿⣿⣿⠟⠋⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⢁⠈⢻⢿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣿⠃⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠈⡀⠭⢿⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⡟⠄⢀⣾⣿⣿⣿⣷⣶⣿⣷⣶⣶⡆⠄⠄⠄⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⡇⢀⣼⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣧⠄⠄⢸⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣇⣼⣿⣿⠿⠶⠙⣿⡟⠡⣴⣿⣽⣿⣧⠄⢸⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣿⣾⣿⣿⣟⣭⣾⣿⣷⣶⣶⣴⣶⣿⣿⢄⣿⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⡟⣩⣿⣿⣿⡏⢻⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣹⡋⠘⠷⣦⣀⣠⡶⠁⠈⠁⠄⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣍⠃⣴⣶⡔⠒⠄⣠⢀⠄⠄⠄⡨⣿⣿⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣦⡘⠿⣷⣿⠿⠟⠃⠄⠄⣠⡇⠈⠻⣿⣿⣿⣿
⣿⣿⣿⣿⡿⠟⠋⢁⣷⣠⠄⠄⠄⠄⣀⣠⣾⡟⠄⠄⠄⠄⠉⠙⠻
⡿⠟⠋⠁⠄⠄⠄⢸⣿⣿⡯⢓⣴⣾⣿⣿⡟⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄
⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⣿⡟⣷⠄⠹⣿⣿⣿⡿⠁⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄⠄

Gyat Jumpscare
⠄⠄⣿⣿⣿⣿⠘⡿⢛⣿⣿⣿⣿⣿⣧⢻⣿⣿⠃⠸⣿⣿⣿⠄⠄⠄⠄⠄
⠄⠄⣿⣿⣿⣿⢀⠼⣛⣛⣭⢭⣟⣛⣛⣛⠿⠿⢆⡠⢿⣿⣿⠄⠄⠄⠄⠄
⠄⠄⠸⣿⣿⢣⢶⣟⣿⣖⣿⣷⣻⣮⡿⣽⣿⣻⣖⣶⣤⣭⡉⠄⠄⠄⠄⠄
⠄⠄⠄⢹⠣⣛⣣⣭⣭⣭⣁⡛⠻⢽⣿⣿⣿⣿⢻⣿⣿⣿⣽⡧⡄⠄⠄⠄
⠄⠄⠄⠄⣼⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣶⣌⡛⢿⣽⢘⣿⣷⣿⡻⠏⣛⣀⠄⠄
⠄⠄⠄⣼⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣦⠙⡅⣿⠚⣡⣴⣿⣿⣿⡆⠄
⠄⠄⣰⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣷⠄⣱⣾⣿⣿⣿⣿⣿⣿⠄
⠄⢀⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⢸⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⠄
⠄⣸⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⡿⠣⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⠄
⠄⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⠿⠛⠑⣿⣮⣝⣛⠿⠿⣿⣿⣿⣿⠄
⢠⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣶⠄⠄⠄⠄⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⣿⡟⠄

⠀⠀⠀⢀⣀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⠀⢀⠞⠁⠀⠑⡄⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⢀⠤⠠⢄
⠀⡘⠀⠀⠀⠀⢰⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠔⠁⠀⠀⠈
⠀⠇⠀⠀⠀⠀⠀⡄⠀⠀⠀⢀⠎⠀⠀⠀⠀⢸
⠀⢸⠀⠀⠀⠀⠀⡇⠀⠀⠀⡌⠀⠀⠀⠀⢀⠃
⠀⠈⡤⠤⡖⠐⢆⣇⡀⠀⣰⠀⠀⠀⠀⢀⠆⠀
⠀⠀⣣⠰⢭⠂⢘⠆⠀⠀⠀⠀⠀⠀⢠⠊⠀⠀
⠀⡰⠣⠄⠊⠉⠁⣀⡀⠀⢀⣀⡀⠀⠀⠱⠀⠀
⠀⡇⠀⢀⠤⢊⡥⠄⠀⠀⠀⠀⡤⢕⢤⠀⡇⠀
⠀⣅⠀⠎⠀⢻⣷⡞⢀⠀⠄⡘⢷⡾⠀⢃⡸⠀
⡏⠀⠙⢆⠀⠀⠀⠀⢿⣿⣽⡇⠀⠀⢀⠎⠉⢠
⠣⡀⠀⠀⠁⠢⡀⠀⠀⠉⠉⠀⣠⠔⠁⠀⠀⡸
⠀⠈⠢⡀⠀⠀⢩⢛⡟⠀⢺⡛⡏⠀⢀⠄⠈⠀
⠀⠀⠀⠈⢢⠀⠀⠉⠀⠀⠀⠈⢰⠔⠁⠀⠀⠀
⠀⠀⠀⠀⢸⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠈⡄⠀⠀⠀⠀

IF U WERE KILLED TOMORROW, I WOULDNT GO 2 UR FUNERAL CUZ ID BE IN JAIL 4 KILLIN DA ♥♥♥♥♥ ON THE BLOCK THAT KILLED U!


..._.....____________________, ,
....../ `---___________----_____]8= = = = = = D
...../_==o;;;;;;;;_______.:/
.....), ---.(_(__) /
....// (..) ), ----"
...//___//
..//___//
.//___//

WE TRUE HOMIES
WE RIDE TOGETHER
WE DIE TOGETHER
send this GUN to everyone you care about including me if you care. C how many times you get this, if you get a 13 your A TRUE HOMIE

___________________________######_________
___________who's your daddy__######_________
____________________________####__________
_____________________________##___________
___________________________######_________
__________________________#######_________
__####__________________#########_________
_######________________###_######_________
_######_______________###__######_________
__####_______________###___######_________
_____##################____######_________
_____##################+rep#######________
______#################____######_________
_______###_______#####_____######_________
______###_______#####______######_________
_____###________#####______######_________
#######_________##########_##############__
__________________________________________

+Rep träffade den här liraren på Närcon 2018. Hon cosplayade som en Volvo v70 (1997) med en 2,4 liters sugmotor på 106 kW. Jag minns att jag var oerhört imponerad hur detaljerad hennes utstyrsel var. Hon hade till och med inkluderat läckage av bromsvätska, som ofta uppstod i de tidigare modellerna av v70:n. Jag gick upp till henne för att ge en sådan där "komplimang" som jag har hört att kvinnor uppskattar och tänkte fråga om hon ville spela Fortnite med mig,
men blev lite förbryllad och rätt sårad av hennes svar. Hon började nämligen krypa på alla fyra och skrika "de kryper under huden på mig! Väggarna har ögon! Jag har stirrat Djävulen i vitögat, och han var rädd!", samtidigt som hon slet upp ett paket Messmör och smorde in ankelknölarna med det. Skulle inte rekommendera att komma i närheten av den här tjejen, men hon är i alla fall en jävel på Fortnite vid behov.

+Rep Efter ett bra lir på Fortnite efter att grabbarna stuckit för kvällen så bestämde vi oss för att köra några matcher till. Tyckte hon var riktigt trevlig så frågade om hon ville med ut på några bärs. Fick ett "okej" till svar så föreslog Bittens Rockbar. Vid klockan 21 så dök jag upp men såg ingen där så satt mig ner och tog en öl. Helt plötsligt så kände jag en arm runt min nacke och hur jag drogs från stolen. Det enda jag hann se var nå rosa kläder innan jag träffades av flera slag mot skallen och ryggraden och slutligen ett hugg mot ryggkota 12. Vaknade upp vid kusten med ett stort ärr över ena njuren och fick föras med ambulanshelikopter till Karolinska där jag fick diagnosen kotkompression. Rekommenderar inte att träffa denna personen men bra på Fortnite ifall det söks

╔══════════════ ೋღ☃ღೋ ══════════════╗
If you are a beautiful strong black woman, someone will put this in your comments.
╚══════════════ ೋღ☃ღೋ ══════════════╝

──────▄▌▐▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀​▀▀▀▀▀▀▌
───▄▄██▌█ If you are a beautiful strong black woman,
▄▄▄▌▐██▌█ someone will put this in your comments.
███████▌█▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄▄​▄▄▄▄▄▄▌
▀(@)▀▀▀▀▀▀▀(@)(@)▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀▀​▀▀▀▀(@)▀