ติดตั้ง Steam
เข้าสู่ระบบ
|
ภาษา
简体中文 (จีนตัวย่อ)
繁體中文 (จีนตัวเต็ม)
日本語 (ญี่ปุ่น)
한국어 (เกาหลี)
български (บัลแกเรีย)
Čeština (เช็ก)
Dansk (เดนมาร์ก)
Deutsch (เยอรมัน)
English (อังกฤษ)
Español - España (สเปน)
Español - Latinoamérica (สเปน - ลาตินอเมริกา)
Ελληνικά (กรีก)
Français (ฝรั่งเศส)
Italiano (อิตาลี)
Bahasa Indonesia (อินโดนีเซีย)
Magyar (ฮังการี)
Nederlands (ดัตช์)
Norsk (นอร์เวย์)
Polski (โปแลนด์)
Português (โปรตุเกส - โปรตุเกส)
Português - Brasil (โปรตุเกส - บราซิล)
Română (โรมาเนีย)
Русский (รัสเซีย)
Suomi (ฟินแลนด์)
Svenska (สวีเดน)
Türkçe (ตุรกี)
Tiếng Việt (เวียดนาม)
Українська (ยูเครน)
รายงานปัญหาเกี่ยวกับการแปลภาษา
Om jag fick välja mellan att spela med dig eller aldrig spela igen, så skulle jag hellre kasta min dator i sjön och leva i stenåldern. Det enda du gör bra är att påminna mig om att jag kunde ha varit någon annanstans, gjort något annat, med någon som faktiskt vet vad de håller på med.
Så snälla, för din egen skull, reflektera över dina livsval. För just nu, varje gång du klickar på "Join game", så misslyckas du – och vi som spelar med dig förlorar hoppet om mänskligheten.
last part
Du måste ha slagit någon sorts rekord i att vara helt oduglig, för jag har aldrig sett någon sabba så många chanser på så kort tid. Att ha dig i sitt lag är som att ha en sten i skon – man vet att det är där, och det blir bara värre med tiden. Det är nästan fascinerande hur någon kan ha så lite talang och ändå ha mage att logga in varje dag som om inget är fel.
pt.1
Where's my crown? That's my bling
Always drama when I ring