Установить Steam
войти
|
язык
简体中文 (упрощенный китайский)
繁體中文 (традиционный китайский)
日本語 (японский)
한국어 (корейский)
ไทย (тайский)
Български (болгарский)
Čeština (чешский)
Dansk (датский)
Deutsch (немецкий)
English (английский)
Español - España (испанский)
Español - Latinoamérica (латиноам. испанский)
Ελληνικά (греческий)
Français (французский)
Italiano (итальянский)
Bahasa Indonesia (индонезийский)
Magyar (венгерский)
Nederlands (нидерландский)
Norsk (норвежский)
Polski (польский)
Português (португальский)
Português-Brasil (бразильский португальский)
Română (румынский)
Suomi (финский)
Svenska (шведский)
Türkçe (турецкий)
Tiếng Việt (вьетнамский)
Українська (украинский)
Сообщить о проблеме с переводом
I måndags stod Stefan Löfven här, på Almedalens scen, och höll sitt första tal som Sveriges statsminister.
Det var ett svulstigt, kraftfullt tal om socialdemokratins oerhörda förträfflighet…
….om att allt har varit dåligt med en borgerlig regering men att allt nu kommer att bli så oerhört mycket bättre.
Rena himmelriket, rent av.
Han har höga ambitioner, statsministern
Han ställer ut ymniga löften om jobb, om skola, om pensioner, om industri, om landsbygd, om vård och omsorg, om bostäder, om jämställdhet, om frihet…
Han ger tvärsäkra utfästelser om att bekämpa allt som är dåligt:
Terrorism, människohandel, rasism, diskriminering, populism, rysk aggression och inte minst fattigdom av alla de slag. Barnfattigdom, allmän fattigdom, fattigdom i Rumänien.