Installa Steam
Accedi
|
Lingua
简体中文 (cinese semplificato)
繁體中文 (cinese tradizionale)
日本語 (giapponese)
한국어 (coreano)
ไทย (tailandese)
Български (bulgaro)
Čeština (ceco)
Dansk (danese)
Deutsch (tedesco)
English (inglese)
Español - España (spagnolo - Spagna)
Español - Latinoamérica (spagnolo dell'America Latina)
Ελληνικά (greco)
Français (francese)
Indonesiano
Magyar (ungherese)
Nederlands (olandese)
Norsk (norvegese)
Polski (polacco)
Português (portoghese - Portogallo)
Português - Brasil (portoghese brasiliano)
Română (rumeno)
Русский (russo)
Suomi (finlandese)
Svenska (svedese)
Türkçe (turco)
Tiếng Việt (vietnamita)
Українська (ucraino)
Segnala un problema nella traduzione
Jag var ute på min hederliga morgonpromenad, solen sken, fåglarna kvittrade och allting kändes bra. De var en varm dag så sommarbilarna hade börjat komma fram längs vägarna. Jag hade på mig min favorit kjol, den med blommor och en väl åtsittande jeansjacka. De här kändes som att de var min dag, den här dagen skulle bli bra.
Vägen kändes lätt, de kändes som att jag hade smör under skosulorna som jag gled fram längs cykelstråket. Jag närmar mig fiskehamnen, just den fiskehamnen där min morfars dotter lärde mig att fiska. Goda minnen tänks de bak medans Evert Taube spelades högt i lurarna.
- Kinesiska muren, tänkte jag. De är allt en bra låt detta.
När plötsligt en bil tvärnitar framför mig. De kommer en hårig stor man med en så arg blick att stenar smälter. Där var han, Larry.
Han kommer närmare, jag lägger sulorna på ryggen och försöker springa. Jag hinner inte långt innan klacken går av, jag ramlar ner på marken. De sista jag ser är att han lutar sig över mig och säger:
- Jonas din fula fisk, nu ska du på en jävla åktur.
Sen åkte vi bil runt stan och hade jätte trevligt denna dag. Oj vilken bra dag de blev!!
De ja inte visste då var att han var serievåldtäktsman och våldtagit ohyggliga summor folk, men de är inte mitt problem.